Cruel town, it's a cruel town, if you fall you stay down
Haft en fin helg och allt och nu ligger jag på Karolinska och väntar på röntgen nummer två för idag. Flög av hästen två gånger idag och de ska kolla upp så jag inte har fått någon förskjutning på två ryggkotor för då måste jag operera...like that was fun!
Men har folk att smsa med så är inte utan sällskap!
Och har nu sluppit stödkragen för ett tag och måste ha två sandsäckar istället men det är ju hur skönt som helst dock.
Nu ska jag fortsätta leva i min sjukhusrock och min sjukhusfilt på en bår medans jag förtär dropp.
Dumb for broken dreams
Rockade barbent en kväll som denna. Får se om det var ett bra val imorgon men ack så härligt det var ute dock. För varmt för december dock. Och så regnar det. Men då gnistrar gatan som tusen stjärnor, vilket är helt underbart när man släpar sig hem på en promenad mitt på en trafik tom gata. 
jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Idag har det som sagt varit ytterligare en julafton hemma på vår väg i torpet.
Mormor kom hem till oss och var hur fint som helst att träffa henne igen.
Mormor kom hem till oss och var hur fint som helst att träffa henne igen.
Ska inte klaga alls på den här dagen utan den var helt klart, kalas bra. Fick liksom en overall som jag önskar mig i typ 1,5 år. Hur mysigt som helst, kände mig liten igen.
Sen har jag tagit ännu ett steg närmare vuxenlivet då jag nu äger ett 16-delars bestick sett inklusive ett par salladsbestick i samma serie.
Riktigt fin julafton helt klart.
Sen har jag tagit ännu ett steg närmare vuxenlivet då jag nu äger ett 16-delars bestick sett inklusive ett par salladsbestick i samma serie.
Riktigt fin julafton helt klart.
Snurra min jord igen, radion spelar vår sång, och Stockholm livet öde, vi håller andan
Börjar se fram lite mot den här veckan nu.
Imorgon ska jag handla två julklappar med lillebror (inte alls sent ute), sedan träffa Tobias.
På tisdag är det julafton och mormor har fått permission för att komma hem och fira jul med oss, vilket ska bli hur fint som helst då hon är så otroligt saknad.
På torsdag ska jag till stallet för en liten tur på morgonen och sedan ska jag träffa Mathilda för att spendera lite kvalitetstid med henne och annat hemligt.
Och nu är jag på väg hem, trött som få och kommer inte sova så mycket inatt heller. Men det går att ta igen åtminstone.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet.
Nu har jag jullov. Egentligen sedan igår men ändå.
Har fått förlängd tid på DBT och jag blev så otroligt lycklig över det. Var liksom så osäker på mig själv och allt och att inte heller veta att jag har en plats på Unga vuxna gjorde inget bättre. Satt och grät större delen av det "sista" mötet och båda kom fram till att det är bäst om jag får vara kvar ett tag till, tills allt är mer säkert. Jul är inte min favorit tid heller liksom. Låter det hemskt?
Fick i alla fall den bästa tidiga julklappen genom den förlängda tiden hos min terapeft och fick även ett otroligt vackert halsband av henne. Är så glad att jag fick just henne som min terapeft. Hon är något helt extra liksom.
Och nu har jag handlat julklappar för några fler personer än innan, det känn fint det!
Och ikväll ska jag ut med delar av klassen som en julavslutningsutgång. Det blir mysigt.
Men nu hem och äta någonting då min näringsbrist är ett faktum.
What are you waiting for
Falskt alarm på allt. Vet inte vad jag ska känna dock. Tror jag känner mig ledsen och sårad men jag är grymt osäker. Men jag vill nog inte prata alls om sådant där igen. Han förstod nog inte tror jag...
känns som döden knackar på när man är ensam, jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan
Sixx:a.m. - Skin Sia - Breathe me Fronda - Underbar
Kvällens musik när man behöver tröst. Även om den leder åt båda hållen.
they don't even know you, all they see is scars, they don't know the angel living in the dark
Alltså jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Nu har jag sagt det jag kan säga. Och ett svar vet jag inte ens om jag ska vänta mig för meddelandet är redan läst sen ett längre tag tillbaks. Det är långt ifrån kul att det är så nu och jag har inte orken att ta tag i det mer än vad jag gjort och jag lär ändå bara skapa irritation hos den andre parten så det är nog inte värt det. Men att jag förlorat min andra närmsta vän detta år sätter ju ingen stjärna på tillvaron. Jag orkar verkligen inte det men jag får nog acceptera det. Jag var redan inställd på att förlora honom om jag gör en sak, om det nu skulle bli nödvändigt. Jag har inte gjort det men skulle inte tveka på det om det skulle vara det bästa att göra. Fast tack och lov har jag inte behövt det än, för än är allt okej.
Undrar dock om han tror jag redan gjort det, det skulle vara en möjlig anledning till detta. Synd att så inte är fallet men ja, det var fint så länge det varade...
Och nu är gruppen helt slut också. Förstod det nu för några minuter sen och sitter och gråter som ett barn. Men jag ska klara mig nu. Jag måste klara mig. För min egen skull. Fick ett brev med fina ord från min älskade grupp också som jag kan ta upp när jag behöver uppmuntrande ord. Kommer se till att hälsa på några gånger eller så ofta som jag nu skulle kunna det.
Men nu ska jag fixa en present till min älskade terapeft som jag går sista gången hos imorgon.
Men nu ska jag fixa en present till min älskade terapeft som jag går sista gången hos imorgon.
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag och hjälp mig jag behöver dig igen, igen, igen
Ikväll så är jag förbannad, ledsen och bara upprörd.
Och nu ska jag träffa en gammal vän. Välbehövligt.
Och nu ska jag träffa en gammal vän. Välbehövligt.
allting kan gå i tu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar
Ikväll är en sån där kväll då man bara vill gråta för att sedan gråta lite till.
Men man ska väl lyfta fram det positiva istället med att jag har styrkan även fast det var nära att den inte räckte till och kanske inte räcker hela natten.
Men man ska väl lyfta fram det positiva istället med att jag har styrkan även fast det var nära att den inte räckte till och kanske inte räcker hela natten.
Men jag ska nog gömma mig under täcket ett tag tills jag måste möta världen igen. Får bli tumblr och min stark lista som får hålla mig sällskap där under.
Och lögn nummer ett för dagen är nu dragen. Töntig jag är som räknar sådant.
Och lögn nummer ett för dagen är nu dragen. Töntig jag är som räknar sådant.
Sitter och leker med en tändare. Vill ut. Vill bort, ut, göra något oväntat. Vad är skit samma just nu. Och planerna i helgen funderar jag på att ställa in helt och hållet. Skita i allt bara. Tror det skulle vara skönt. Inte för att jag kommer tycka det efteråt men det är lite skit samma nu. Konsekvenser tar man senare. Inte innan.
let's grow old together, and die on the same time, you said
Älskade tumblr.
alla våra högtflygande planer, dom sprack på små detaljer som man glömt
Idag föll snön så där på riktigt så den låg kvar. Och den ligger fortfarande kvar. Tog ut Lavendel så hon fick se snö. Inte jätte uppskattat av henne måste jag nog säga.
Annars så sitter jag i en nybäddad säng och lyssnar på covers av Erik Hassle som han gjort på bland annat Kent och Krunegård. Bra musiker med bra covers helt klart.
ett snedsteg ifrån barndomen, en fransk kyss från en vuxenvärld
Igår när jag var ute och red i mörkret dök så klart alla tankar upp om DBT. Jag har bara två veckor kvar nu. Endast fyra gånger kvar som jag ska dit. Två gånger med min terapeft och två gånger med min grupp. Och då räknar jag ju bort de två gånger då jag ska dit nästa år för att bara kolla läget.
Att sluta skrämmer mig så oerhört mycket. Jag vet inte om jag kommer få något återfall. Om jag någon gång kommer söka tröst på samma sätt som jag en gång gjorde. Nu har jag verktyg att jobba med vilket har hjälpt mig i 62 dagar. Det är nio veckor imorgon. Två månader nästan precis. Jag är så oerhört stolt över mig själv som klarat mig så här länge nu även om jag kunde fallit tillbaka många gånger. Och jag är även stolt över hur mycket jag utvecklats som person också. DBT har helt klart förändrat mig och lärt mig mycket viktigt om livet och om mycket annat.
Att sluta skrämmer mig så oerhört mycket. Jag vet inte om jag kommer få något återfall. Om jag någon gång kommer söka tröst på samma sätt som jag en gång gjorde. Nu har jag verktyg att jobba med vilket har hjälpt mig i 62 dagar. Det är nio veckor imorgon. Två månader nästan precis. Jag är så oerhört stolt över mig själv som klarat mig så här länge nu även om jag kunde fallit tillbaka många gånger. Och jag är även stolt över hur mycket jag utvecklats som person också. DBT har helt klart förändrat mig och lärt mig mycket viktigt om livet och om mycket annat.
Och nu ska jag vidare för jag är sedd som vuxen enligt lagen. Vilket betyder antingen Liljeholmen eller Danderyd för min del. Det är både med förväntan och med rädsla för vad som kommer hända där men jag ska inte ta ut något i förskott. För bra ska det gå, det har jag bestämt mig för.
Och den 17:e och 18:e decemeber kommer jag kanske gråta som aldrig förr för då är det hej då. Men jag är så mycket starkare än vad jag var för nio månader sedan nu. Så jag ska klara mig, jag ska må bra och ta mig ur allt detta med hjälp från all erfarenhet jag fått och det jag kan få på min fortsatta väg.
Och jag är så mycket starkare nu än jag var då och trots att jag fortfarande är rädd, har panik över framtiden och gråter när jag tänker på min korta tid och att det nsart är hej då så kommer jag ju att klara mig. Det har jag gett mig fan på. Allt ska bara bli bättre.
Och jag är så mycket starkare nu än jag var då och trots att jag fortfarande är rädd, har panik över framtiden och gråter när jag tänker på min korta tid och att det nsart är hej då så kommer jag ju att klara mig. Det har jag gett mig fan på. Allt ska bara bli bättre.
Ge oss en chans vi är äldre nu
jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag vet ju inte vad jag ska tro. Inte efter orden, händelsen och det efteråt.
Jag är bara lite förvirrad över allt, det är bara det.
Nu ska jag till DBT.
Jag är bara lite förvirrad över allt, det är bara det.
Nu ska jag till DBT.
