I fredags tog det slut på dagarna med våra älskade treor. Dock är det runt 10 stycken som jag kommer sakna något enormt men det är 10 för mycket. På tok för mycket. Grät floder efteråt men jag vet vilka jag inte tänker släppa taget om. Aldrig någonsin. Men jag är glad för dem att de slipper gå till skolan och kan softa lite nu, men kommer aldrig mer kunna springa på någon av dem i korridoren, inte gå till någon när jag behöver en kram, ingen att åka bil med, ingen att ta en cigg med.. Det är tomt, extremt tomt. Men förhoppningsvis kommer de till skolan för att äta gratis mat, det hoppas jag något enormt på.