Men jag tänkte i paniken, "om jag bara korsar vägen är jag fri sen"

Sitter på min säng och tänkte plugga, det kommer antagligen ta ett tag innan det händer. Har liksom suttit här i någon timme och gjort absolut ingenting mer än att lyssna på musik.

Gårdagen spenderades till stor del tillsammans med Simon. Hur mys som helst. Har saknat honom som min vän, som min "storebror". Men nu är vi på väg tillbaks.
Blev en fika för att sedan dra oss hem till honom. Vi åt middag och pratade och jag satt och lyssnade på när han satt och spelade gitarr och sjöng som han brukade förr.

Och den här dagen har ju inte hållit samma standard som helgen. Men jag ska väl inte klaga, har haft det så fint sedan 2014's början. Men den här dagen var långt ifrån bra. Har ännu en gång insett varför jag ogillar allt sådant där så otroligt mycket. Även om det mesta handlar om mitt tankesätt och min dåliga vana att vrida och vända på allt tills det bara är kaos omkring en liksom.
 
Men nu ska jag lyssna på musik och fördriva min tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En flicka på snart 18 år i d enna värld. Lever mitt liv i kampen på att ta mig ifrån min självskada och depression. Och på vägen lära känna mig själv.