Åh, har blogg noja återigen. Vill göra om hela designen återigen till en väldigt simpel men ändå något annorlunda. Men för det krävs alldeles för mycket tid och ork att föminska varenda bild jag någonsin lagt upp på denna blogg vilket är någrot års bilder...

Idag har jag också fattat ett bra beslut. Insåg hur mycket vissa människor betyder för mig, så jag har tänkt skriva ihop ett brev under konstruktion till var och en av de människor som hjälpt mig att växa upp i denna stad vid namn Stockholm. Är alldeles för lat för att skriva för hand och skriver bara med tusch så om jag råkar välta ut vatten över breven (som jag gjort ganska ofta...) så är brevet/breven halvt förstörda. Kanske skickar jag iväg ett brev helt plötsligt. Kanske år senast vi sist sågs så lägger jag det i en brevlåda. Det ska inte vara några dåliga brev. Jag ska skriva om allt det bra, och om jag skulle skriva något dåligt måste jag ta fram det bra som kom ur det dåliga och väga upp. För om jag eventuellt skulle dö, bli förlamad eller råka ut för något som ja, tar mig ifrån den jag är eller vad man ska säga vill jag åtminstone ha allt det jag tycker och känner nerskrivet för den personen att läsa. Som ett "tack-för-minnena/ta-hand-om-dig/jag-älskar-dig/gå-vidare" brev typ. Nu har denna text nästan gått och fått lite livsångest över den men så är inte fallet. Jag planerar inte att dö förens jag är en gammal tant med långt grått hår som är så där gulligt fjantigt tantig som alltid bjuder på bullar och saft. Lite som den gamla tanten i "Stekta gröna tomater" (en oerhört bra film). Det är min livsdröm sen jag såg den faktiskt.

Men nu ska jag kanske sova. Vet att jag kommer sitta på tumblr en timme till men jag intalar mig att jag ska sova så känner jag mig duktig.
Puss och godnatt, godmorgon eller kanske goddag!